Blockkedjeteknik som möjliggör en delningsekonomi i folkets intresse

Det är inte helt enkelt att förstå utvecklingen av delningsekonomin, vad det egentligen är och vad det innebär. Detsamma gäller för det här med blockkedjeteknik. Så håll nu i hatten, för ämnet för detta inlägg är delningsekonomi och blockkedjeteknik.

 

Kort om blockkedjeteknik

I korthet kan man säga att blockkedjeteknik möjliggör transaktioner utan traditionella mellanhänder såsom banker och centrala institutioner. Det är ett nytt medium för värde där vem som helst kan få tillgång till vad som helst som bär ett värde — aktier, obligationer, pengar, digitala tillgångar, kontrakt, licenser, digitala nycklar. Till och med identiteter och röster kan överföras, lagras och hanteras säkert och privat.

Ursprunget till blockkedjetekniken är utvecklingen av internet, öppen källkod, kryptering och fildelningsteknik. Blockkedjan är byggd för att vara omöjlig att korrumpera, dess transaktioner oåterkalleliga och tidsprotokollet som lagras i kedjan kan förhindra historieförfalskning.

Tillit etableras alltså inte längre genom en tredje part, utan genom intelligent kod och masskonsensus i ett decentraliserat nätverk. Detta får stora konsekvenser för intermediärer – oavsett om dessa är banker, domstolar, myndigheter eller delningsplattformar.

 

Delningsekonomin och blockkedjeteknik

Nedan utgår  jag från en spännande artikel skriven av Primavera de Filippi i tidningen Harvard Business Review den 15 mars. Hon är forskare vid Berkman Klein Center for Internet and Society vid Harvard Universty. Läs mer om henne här.

De stora internetbaserade företagen idag — som Google, Facebook, Twitter, Uber, or Airbnb — har det gemensamt att deras värdeskapande utgår från det som deras användare bidrar med. Dessa digitala giganter aggregerar resurser som många människor bidrar med för att erbjuda dessa till en mycket större krets av aktiva användare. Behovet minskar i denna typ av  organisationer av fysiska kontor, tillgångar och t o m anställda. Man kan säga att de är alltmer avmaterialiserade.

Primavera de Filippi beskriver problemet med denna utveckling:

The problem with this model is that, in most cases, the value produced by the crowd is not equally redistributed among all those who have contributed to the value production; all of the profits are captured by the large intermediaries who operate the platforms.

Det som blockkedjetekniken gör är att underlätta värdeutbyte på ett decentraliserat och säkert sätt, utan behov av mellanhänder. Blockkedjetekniken gör det därför möjligt att skapa nya former av organisationer som inte bara är avmaterialiserade, men även decentraliserade.

These organizations — which have no director or CEO, or any sort of hierarchical structure — are administered, collectively, by all individuals interacting on a blockchain. As such, it is important not to confuse them with the traditional model of “crowd-sourcing,” where people contribute to a platform but do not benefit from the success of that platform. Blockchain technologies can support a much more cooperative form of crowd-sourcing — sometimes referred to as “platform cooperativism”— where users qualify both as contributors and shareholders of the platforms to which they contribute. And since there is no intermediary operator, the value produced within these platforms can be more equally redistributed among those who have contributed to the value creation.

Själva huvudpoängen från Primavera de Filippi är då att:

With this new opportunity for increased “cooperativism,” we’re moving toward a true sharing or collaborative economy — one that is not controlled by a few large intermediary operators, but that is governed by and for the people.

Hon avslutar artikeln med ett upprop för att främja en utveckling där detta möjliggörs.

 

Det här är det sextonde blogginlägget i vår #blogg100 2017. 

Leave a Reply