”Innovationssystem” – ett begrepp som förvirrar mer än förklarar?

Bland det första Åsa och jag gjorde i som nyanställda i innovationspolitikens tjänst (fast när vi anställdes på Nutek analys den där gången för många år sedan hette det teknikpolitik) var att påbörja vad som blivit något av en 20-årig brottningsmatch med begreppet innovationssystem. Jag fick bland annat vara med och skriva en av de första publikationerna från svenskt offentligt, icke-akademiskt håll som beskrev och analyserade det svenska innovationsystemet, och som gav policyrekommendationer för att utveckla systemperspektivet på vad som i huvudsak var den svenska FoU-politiken.

När Vinnova bildats, var Åsa och jag, tillsammans med en senior kollega (idag är vi seniorer…), sammanhållande i att ta fram verkets första verksamhetsplan. Det var en process av organisatorisk soul searching, där vi inte sällan halvt på skämt, halvt på allvar pratade om att vi kanske skulle försöka att undvika begreppet innovationssystem helt och hållet – för att tvinga ut oss och våra kollegor på banan vad gällde att förtydliga den innebörd som just jag eller just den där kollegan lade i begreppet i just det där sammanhanget.

För mig, liksom för många av de som forskat och skrivit om begreppet, är kärnan i begreppet interaktionerna och relationerna mellan de aktörer som ingår i innovationssystemet. Tyvärr ser jag ofta att fokus snarare läggs på noderna, de enskilda organisationerna, i systemet. Genom att beskriva en uppsättning av aktörer tror man sig ha beskrivit innovationssystemet – men glömmer alltså, eller ger åtminstone en underordnad betydelse åt, det som är centralt i systemperspektivet.

Det är i dessa interaktioner som den lokala och tysta kunskapen, som utgör en viktig del av innovationsprocesser, överförs och krockas mellan olika aktörer. Och till syvende och sist är det enskilda människor som är bärare och samskapare av denna kunskap, vilket för mig innebär att ett innovationssystem i hög utsträckning påverkas av faktorer som påverkar relationerna mellan individerna: tillit, öppenhet, riskbenägenhet med mera. Även om det går att förstå graderna av dessa faktorer genom olika metoder, är de dock betydligt mer svårmätbara än antalet samarbeten, sampublikationer etc., vilket ofta används som något slags proxy i olika studier och undersökningar om innovation och innovationssystem.

En annan aspekt, som är central för mig i innovationssystemsbegreppet, är att huvudaktörerna är de organisationer som de facto innoverar – det vill säga utvecklar en ny eller bättre lösning som skapar ökat värde för människor och samhälle, utifrån ett specifikt behov eller efterfrågan. Dessa organisationer finns i alla delar av samhället, beroende på vilken lösning det är vi tänker på när vi säger innovation.

Det blir därför märkligt för mig, när jag hör folk tala om innovationssystemet i bemärkelsen offentliga eller privata aktörer som stöttar de aktörer där kärnprocessen i innovationen sker. Det har till exempel att jag hälsat på personer som säger sig ”jobba i innovationssystemet”. Det som åsyftas är myndigheter som Vinnova eller Tillväxtverket, aktörer som Science Parks, inkubatorer, innovationskontor, lärosäten, innovationslabb, testbäddar etc. För mig utgör dessa aktörer – och framför allt deras relationer sinsemellan och med de innoverande organisationerna – innovationsstödssystemet.

Glädjande nog är det alltmer sällan jag hör den här sammanblandningen. Unnar mig att tänka tanken att vårt idoga predikande har gett effekt… Och nu vet även du, bästa läsare, om skillnaden mellan innovationssystem respektive innovationsstödssystem och kommer aldrig mer att säga fel!

Ett lästips på tema innovationssystem är Bengt-Åke Lundvall, som är en av upphovsmännen till systemtänkande inom innovations- och regional utvecklingsperspektivet. Han skrev 2016 en arbetsrapport för Tillväxtanalys räkning med titel Teorier om nationella innovationssystem – hur kan dessa studeras? som är läsvärd, inte minst för att den innehåller tankspjärn i form av kapitel med rubriker som ”Om användningen och missbruket (Sic!) av NSI-begreppet” (NSI står för National Systems of Innovation).

Det här är det tionde blogginlägget i vår #blogg100 2017. 

 

Leave a Reply