Kollaborativ ekonomi – Att prototypa regleringar för vårt gemensamma bästa

Ni som följer oss på ModigMinoz känner till vårt starka engagemang för kollaborativ ekonomi / delningsekonomi. Ja, det finns mycket otydligheter och kontroverser bara kring begreppen, men låt oss släppa det just nu.

Runtom i världen brottas regeringar och andra offentliga aktörer i städer och olika typer av myndigheter med att hitta bra sätt att reglera detta framväxande fenomen på ett sätt som balanserar olika samhällsintressen och möter hot och tar vara på möjligheter till en positiv samhällsutveckling. Det är lätt att debatten polariseras och förenklas till att handla om för och emot eller rätt och fel. Vad som är säkert är att det är inte lätt. Många samhällsinstitutioner utmanas och påverkas, som företagande, konsumentskydd, skatter, arbetsmarknad och försäkringar för att nämna några. Vår övertygelse är att vi behöver ha ett större fokus HUR vi ska komma fram till bra regleringar.

Allt fler börjar lyfta fram behovet av nya sätt att utveckla regleringar och policy där man arbetar med utifrån användar-/medborgarperspektiv, med involering av olika intressenter och utifrån en experimenterande och prövande ansats för att prototypa fram fungerande policy för vårt gemensamma bästa. Man talar bl a om det som ”design for policy”, se här till exempel.

Igår kom en rapport från MaRS Solutions Lab i Toronto Kanada som på ett mycket bra sätt pekar på hinder och möjligheter vad gäller regleringar i förhållande till kollaborativ ekonomi. I detta fall är man mitt uppe i en omfattande process som man kallar ”The Sharing Economy Public Design project”. Där har man djupdykt bl a i regleringar i relation till ”accomodation” respektive ”transportation”. För att citera Joeri van den Stenhoven, chef för MaRS Solutions Lab, som summerar vad det handlar om:

”The Sharing Economy Public Design project, a partnership between MaRS Solutions Lab, the Province of Ontario and the City of Toronto, applies a design perspective to this complex problem. By looking at regulation from the perspective of users, and by thoroughly mapping out the user experience, we were able to gain a much deeper understanding of the challenges at hand. We interviewed over 136 individuals, including taxi drivers, uberX drivers, hotel managers, Airbnb hosts and many others who are subject to regulation. We also convened 100 relevant stakeholders to validate our analysis and help co-design possible solutions. We brought together regulators from all three levels of government (municipal, provincial and federal), industry representatives (e.g., from the taxi and hotel industry), sharing economy companies (e.g., Uber, Airbnb), insurers, agencies like Metrolinx, and other experts. In three different workshops these individuals helped to develop ideas for effective regulation, which can be defined as regulation that creates public value, supports innovation and reduces administrative burden.

When it comes to introducing regulation for the sharing economy, governments should not only look at regulating new entrants, but should also revisit current regulations to reduce burden for existing operators. Governments should not just think of the sharing economy as something to respond to. They should think about what kind of sharing economy they want and then develop a proactive strategy that helps to build it.”

I en presentation från en workshop i oktober 2015 med en bred krets av intressenter inom ramen för denna kanadensiska process , kontrasteras och tydliggörs bl a ”användarresan” för en hotellentreprenör för vs en värd på Airbnb resp för en Taxientreprenör vs för en UberX-förare.

Ett liknande angreppssätt för regleringar gentemot kollaborativ ekonomi förordas i en rapport av tankesmedjan RSA i Storbritannien från i januari i år: ”Fair share – reclaiming power in the sharing economy”.

”The RSA’s primer on the sharing economy guides readers through the recent evolution of the sector, focusing in particular on the meteoric rise of some online platforms and what this means for us all. We clarify existing and emergent business models and present a new frame for making sense of the trend towards sharing platforms. In doing so, we hope to make the case for a new process of ‘shared regulation’ as the starting point for realising the sharing economy’s radically transformative potential for the common good.”

Michèle Finck, som bl a är forskare inom juridik på London School of Economic har skrivit en artikel ”Sharing and the city” publicerad i början av mars i år. Där går hon tillsammans med en kollega igenom och beskriver hur olika städer tar sig an detta med att regleringar inom kollaborativ ekonomi. Där argumenterar de bl a för ett mer utforskande och experimentellt sätt för städer att ta sig an regleringar inom området. Hon skriver bland annat:

”The sharing of public infrastructure, the exchange of small services, and the traditional “cup of sugar borrowed from the neighbor” are practices intrinsic to most urban agglomerations. In the digital age, these sharing initiatives are facilitated by electronic platforms such as Feastly or HomeExchange. While these sustainable practices should be welcomed, some of them appear to stand in conflict with outdated regulations on transportation, food safety, zoning, taxation, and short-term housing. This Article explores urban peer-to-peer sharing practices and discusses how cities in the United States and abroad are currently addressing the regulatory challenges inherent to sharing platforms. We argue that cities should rethink their regulations in light of this new form of urban sharing as well as the pressure of traffic congestion and rising housing prices.

The legal literature has thus far conveyed an incomplete image of the sharing economy by focusing on controversial platforms such as Uber and their ongoing lawsuits. In this Article, we reestablish the historical, economic, and legal meaning of genuine “urban sharing.” First, we distinguish between genuinely collaborative initiatives that promote the sharing of underutilized assets (e.g., spare guestrooms), and non-collaborative platforms which are not driven by sustainable consumption. Second, we provide an overview of the economic and geographic sharing potential of cities and discuss how outdated regulations might restrict it. Third, drawing on the experience of the so-called “sharing cities” (e.g., Seoul), we suggest a new legal framework for the regulation of genuine sharing practices. We argue that cities should in some cases experiment with the regulation of sustainable sharing initiatives in order to gather more information as to their benefits or risks, and in other cases, negotiate the content of such regulations with digital platforms.”

Det pågår nu ett antal utredningar och policyprocesser i Sverige kring kollaborativ ekonomi / delningsekonomi. Vi  hoppas att detta synsätt på HUR vi kan komma fram till bra regleringar kan anammas för att det ska kunna ske på ett sätt som tar tillvara olika intressen på ett balanserat sätt och främjar en hållbar utveckling.

 

Några pågående utredningar och policyprocesser:

Karin Bradley, forskare på KTH, är regeringens utredare av delningsekonomin utifrån ett konsumentperspektiv

Amy Rader Olsson, även hon forskare på KTH, är regeringens särskilda utredare vad gäller taxi

Skatteverket har ett regeringsuppdrag att utreda skatteaspekter och lämnade nyligen en första delrapportering

 

ABC i kollaborativ ekonomi

En skrift, publicerad i juli 2015, som jag tagit fram på uppdrag och i samarbete med Mötesplats social innovation vid Malmö högskola

One Comment

Leave a Reply